Tur att man får åka hem

 
Det har varit två hektiska dagar nu. Både på avdelningen och mottagningen. Men det har trots allt gått bra. Men helt slut blir jag. Lille parveln i magen gör sig påminnd. Skuttar omkring och buffas. Mysigt och skönt att veta att det finns liv därinne. Hoppas bara inte lilleman blir stressad av mammas stress. Jag håller tummarna för att jag får igenom min gravidpenning from 20/8. Annars vet jag inte hur jag kommer klara det. Magen blir inte mindre heller...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0