sofiastaafsliv

 

Jag kan bara tänka mig hur absurt det måste vara för papporna i en graviditet. Nog med att det är abstrakt för oss mammor. Vi mammor känner ju av den lilla saken på ett eller annat sätt hela tiden. Men papporna. De får känna lite puffar då och då med det är kanske det enda. Sen vet jag att allt som oftast kommer kärleken som ett vattenfall när man får se den på RIKTIGT och känna på den lilla saken. De små händerna, magen och benen. Vilken lycka! Jag ser så mycket fram till att Johan ska få uppleva denna lycka. Precis som våra pappor gjorde när vi såg dagens ljus.