sofiastaafsliv

Lilla fina pojke. Så söt, så liten så vår. Härligt. Men härligt har det inte alls varit tidigare. Jag har under de första 2,5 månaderna i graviditeten aldrig mått så dåligt. Konstant illamående, dygnet runt. Varit arg, ledsen och mycket nere. Tänkt en hel del på vad jag VILL, OM jag vill. Inte orkat göra något. Inte träffa någon, inte ens orkat kollat på TV eller läsa. Allt var hemskt. Det enda jag kunde fokusera på var "Det blir bra, snart" och "Det kommer vara så värt det sen". Visst kan men se det så men jag har nästan tänkt att detta är det inte värt. Jag tycker det är så orättvist. Tänk att vissa får må så bra och vissa så hemskt. Jag har varit sjukskriven och förlorat massa pengar så även det har varit tungt.

MEN NU ser jag ljuset. Ljuset är starkt och befriande. Jag är nu i vecka 19 och igår som ni ser var vi på ultraljud. Det var självklart och helt fantastiskt. Det söta LIVET som finns där, som ska komma ut till oss och berika våra liv. Så glad så full av glädje och energi. De små händerna, fingrarna, fötterna, läpparna och lilla knoppen till näsa. Så perfekt. Idag åker vi ut till landet och tillbringar några dagar där. Sol och värme. Nästa vecka börjar jag jobba på heltid. Från och med torsdag. Jag hoppas orka minst 4 månader. Håll alla tummar som går.

Här kommer Lisa Nilsson.

Kram på er