sofiastaafsliv

 

Allt startade på söndagsmorgonen den 7/10. Vattnet började sippra. Jag blev otroligt glad då detta var ett säkert tecken för mig att det nu var på gång, PÅ RIKTIGT. Speciellt då jag haft så mycket förvärkar under 2 månaders tid. Värkarna satte sedan igång först på kvällen. Hela natten låg jag vaken med regelbundna värkar som kom tätare och tätare. På morgonen den 8/10 åkte vi in till förlossningen. Då hade jag ca 4-5 min mellan varje värk. När vi kom fram visade det sig att jag endast var öppen 1 cm. Men jag låg i sådana smärtor att jag trodde jag skulle svimma. Jag fick då komma till en BB avdelning för morfin och vila. Jag hade då inte sovit på nästan ett dygn. Morfinet gjorde mig lullig och smärtan avtog något. Men så började jag kräkas. Jag var yr och rummet snurrade när de skulle kolla bebisens hjärtljud. Allt var bra med lilleman men jag mådde allt sämre. Smärtan kom tillbaka och mer och mer kraftigt. Tillslut kom en läkare in och undersökte mig. Hon konstaterade att jag då öppnat mig till 3 cm vilket i förlossningsvärlden betyder att jag först NU gått in i den aktiva fasen. Dags för att åka tillbaka upp till förlossningen. Jag hade nu legat med regelbundna värkar i 15 h så jag var väldigt trött. På SÖDRA BB kom vi upp vid 14 tiden och vi blev hänvisade till vårat förlossningsrum. Ett stort rum med massa fönster, dubbelsäng, egen toalett med badkar. Alla medicinska instrument var gömda bakom skåp och skärmar. Det var som ett fint hotellrum. Kan tillägga att klassisk musik spelades lugnt i högtalarna. HANNA vår barnmorska frågade mig om vad jag hade tänkt mig för smärtlindring. Jag som är öppen för det mesta berättade det men jag var tydligast med att jag vill ha Epiduralbedövning så snart som möjligt utan att det skulle hindra förloppet allt för mycket. Hanna ornade ordination och kallade på narkosen direkt då det kan ta lite tid. Hon tyckte absolut att jag kunde lägga denna bedövning redan nu. Medan vi väntade på narkosen fick jag prova lustgas. Då mina värkar blev starka så fort så var lustgasen inget för mig då det tar 30 min innan den värkar vilket jag då inte kunde tajma in. Efter ca 15 min var narkosen där. Två stick och 20 mon senare hade jag en PERFEKT bedövning. Jag kände värkarna och trycket men smärtan var borta. Här började ca 8 timmars öppningsarbete. Massage, andning, pilatesboll och olika ställningar utövades tillsammans med Johan och barnmorskan. Klockan 21 skulle min UNDERBARA barnmorska Hanna sluta sitt pass. Då var jag endast öppen 6,5 cm. Jag fick lite lätt panik men hoppades på att nästa barnmorska skulle vara lika underbar. Vilket hon såklart INTE var. Gullig absolut men inget mer. Ganska okunnig och framförallt inte speciellt närvarande. Jag började inse att detta måste jag och Johan nu klara av helt själva. Efter 2 timmars arbete främst av mig och Johan så undersökte den nya barnmorskan mig på nytt. OJ sa hon. Det har hänt massor, du är öppen 10 cm! Jippe! När värkarna nu kom började jag fundera på om jag skulle börja trycka på lite. Jag gjorde det och det kändes skönare än att bara andas. Nu tryckte det på rejält. 23:40 började jag krysta på riktigt. Barnmorskan kallade in två kollegor och jag fick lägga mig i gynställning. När värkarna kom kände jag hur mycket kraft jag hade. Jag krystade 3 långa gånger på varje värk. Höll andan och drog in hakan mot bröstet. Johan stod vid mig och på personalen började jag förstå att nu jäklar börjar det verkligen hända grejer. Detta var något som jag även KÄNDE mellan benen. 16 minuter senare 23:56 krystade jag ut nästan hela lillen på en värk. Slurp, så var han framme, Jag skrek " Fy fan va skönt, det är över". Lillen lades på mitt bröst och vi grät och skrattade omvartannat. Lycka, befrielse och ett enormt adrenalinpåslag. Mitt hjärta, vår son var nu född.

 

Efter detta väntade 2,5 dygn på VÄRLDENS BÄSTA BB. God mat, samtal och hjälp varje dag som natt. Kompetent och underbar personal. Vi grät och skrattade hela dagarna, fick besök av mina föräldrar, min bror och Johans bror med fru och familj. Dessa dagar kommer jag bära med mig i mitt minne som några av de vackraste dagarna i mitt liv. Jag kan till och med längta tillbaka till BB nu.

 

Nu är vi hemma och bubblar som vi säger. Bebisbubblan är underbar men också krävande. Mjölkstockning, sömnlösa nätter och massa kärlek. Nu ska jag ge min skatt lite mat sen blir det nog en promenad.

 

Vi får se när jag får tid att skriva i bloggen nästa gång. Bilder är lättare att snabbt lägga in. Sedan tycker jag att bilderna oftast talar för sig själva <3