sofiastaafsliv

Idag gör jag mitt första kvällspass på kliniken. Känns super. Passet börjar 11 och slutar 19. Det känns skönt att ha en sovmorgon i veckan. Dessutom är det många kunder som vill komma efter 17 så det är perfekt. Det är lite fredagsstämning. Imorgon blir det jobb, packning och på kvällen ska jag även till frisören för att göra lite fler slingor.

Jag vet att de flesta grämer sig för att sommaren snart är slut. Jag är inte en av dem. Jag älskar hösten. Underbara färger, frisk luft, varma tröjor, snygga jackor, promenader, fikastunder, levande ljus och en massa härliga filmkvällar. Men först ska jag få lite sol på mig då jag suttit inne hela sommaren på kliniken. När vi sedan kommer hem hägrar mysets årstid.

Idag fick jag världens finaste mail till kliniken. Mailet var från en av mina kunder. Jag vet inte om man kan få en bättre feedback på sitt arbete än på det här sättet. Jag blev riktigt varm i hjärtat. Jag vill slå ett slag för människor som faktiskt säger vad dem tycker. Det är riktigt bra att säga till när något är fel men det är snäppet bättre att säga till när något är bra. Fram för positiv feedback. Till kollegor, till den otroligt serviceinriktade servitrisen, till vännerna, till pojkvännen eller kanske till den gänglige tonårskillen som snällt håller upp dörren då du ska ut genom porten.         Tänk på det.

Älskade helg. Du är så välkommen. Du gör mig glad och utsövd. Tack för att du finns.

Solen skiner. Imorgon är det fredag. Livet är ibland riktigt härligt!

Idag blev det sushi till lunch igen. Ganska lugnt på jobbet. Har idag tränat på Fraxellasern. Det är en fantastisk behandling som föryngrar, ger lyster, reducerar pigmentfläckar, ärr och rynkor. Precision, rätt inställning och kontroll är ledorden för att manövrera behandlingsintrumentet. Det är mycket att lära men det är väldigt roligt. Ska ta med mig lite böcker hem idag och läsa på. Efter jobbet blir det en tur på stan. Har kollat in ett par snygga jeans med hög midja som jag tror kommer falla mig i smaken.

Dröj inte med det svåra
som du måste ta dig för.

Gör det du ängslas för
och din ängslan dör.

Livet är en konst
och konstnären är Du.

Lyckan har en tid,
det är alltid Nu.

- Hasse Skogsberg -

Idag har jag fullt upp på jobbet. Det är hudkonsultationer, Restylanebehandlingar och IPLbehandlingar. Sen ska jag emellan kunderna sitta receptionen. Känns bra att mina kunskaper nu sätts lite på prov. Sedan är det helg för hela slanten. Mys mys och åter mys står på schemat. Bio, middag ute och IKEA blandannat.

När jag åt sushi första gången för flera år sedan tyckte jag det var vidrigt. Vet inte riktigt när vändningen kom men efter ett tag var det ju en succé. I samma hus som mitt jobb ligger en litet sushiställe. Den är ok men bästa stället jag provat är nog hemma på torget där jag bor ;-) Laxen måste vara riktigt färsk och tunnt skivad. Riset ska ha den perfekta sötman. Men bästa sushin jag någonsin ätit var på Banyan Tree i Bangkok. Rullar med färskost och rullade i rom. Sagolikt gott.

Ibland så kommunicerar jag väldigt dåligt. Jag säger inte vad jag egentligen vill och är allmänt otydlig. När det sen väl kommer fram är det för sent. Då är det svårt att vända om allt och förklara vad man egentligen menade. Verkligen onödigt. I övrigt så anser jag mig som en ganska tydlig person. Jag säger vad jag tycker och känner. Kanske lite för mycket ibland. Vilket kan straffa sig hårt. Men just nu är jag lite otydlig. Det gillar jag inte. Nu sitter jag på jobbet och läser på om hudvårdsprodukter och behandlingar. Det är intressant och aldrig blir man fullärd. Halsen är fortfarande inte bra, torrhosta/ rethosta är bara förnamnet. Jag är även trött som bara den. I helgen blir det lugnt. Riktigt lugnt.

På kliniken där jag arbetar finns alla möjliga behandlingar. Vi gör bl.a permanenta hårborttagingar, IPL mot ytliga blodkärl i ansiktet, sclerobehandling mot ytliga blodkärl på benen, kemiska peelingar, laserbehandlingar mot pigment, acne, ärr och rynkor, hudkonsultationer, medicinska tatueringar, Botox och fillerbehandlingar. Vi säljer även medicinsk hudvård för hemmabruk i form av märket Jan Marini. Denna hudvård gör verkligen skillnad. Jag har alltid varit fascinerad av hudvård och skönhet. Men jag har aldrig ansett mig vara ytlig. En person som bara bryr sig om utseende och inte prioriterar insidan. Det tror jag de flesta som känner mig kan intyga. Jag tror det är extra viktigt att ha många inre positiva egenskaper i min bransch som annars är fokuserad mycket på skönhet och yta. Jag tycker att alla människor ska få möjligheten att uppnå sitt individuella vackraste jag. Oavsett ålder eller kön. Sen är min åsikt att är man 60 år ska man se ut som 60 och inte 30. Ålderstecken kan verkligen vara vackert. Men mår man dåligt över ett ansikte som ser trött, argt eller ledset ut så tycker jag att det är fantastiskt vad man kan göra för att motverka det. Likaså personer med komplex. Kanske har man läppar som knappt existerar eller så har man en svår acne. Sen finns det alltid människor som går över gränsen, de vill ändra på saker som inte finns eller göra extrema behandlingar. I dessa fall är det väldigt viktigt med behandlingspersonal som kan bromsa eller sätta stopp innan det går för långt.

Jag har så smått börjat bli skotokig. Förr om åren kunde jag gå i samma skor året runt innan jag köpte nya. Jag brydde mig inte för fem öre och tyckte inte alls att ett par skor kunde förstöra en hel outfit. Nu har jag insett det. Skor är viktigt. Inte så viktigt att världen går under direkt, men viktigt. Jag vill hitta guldkornen som fyller de ekonimiska, stilmässiga och komfortabla kraven. Att saker som jag har på mig är riktigt skönt är något som jag verkligen blivit bättre på med åren. När jag var yngre kunde jag gå runt och frysa i en för kort tröja eller få stora sår i för hårda skor. Verkligen inte värt det. Idag åkte mina leopardmönstrade ballerinor på. De är hur sköna som helst. Inte nog med det, väldans snygga också.

Idag behöver jag extra energi. Celsiusdrycken gör sitt jobb, ni ser ju hur pigg och glad jag ser ut! Inte alls ansträngt leende... Jag blir faktiskt piggare och mer fokuserad. Kanske är det placeboeefekten som spökar jag vet inte. Placebo eller inte, piggare blir jag. Idag ska jag ha min första hudkonsultation. Ska bli väldigt roligt och lärorikt. Sen är det dags för helg. Min älskling har förberett för picknick. Hur mysigt som helst. Ska nog se till att dokumentera lite från picknicken sen.

Då och då får jag påminna mig själv om hur bra jag faktiskt har det. Det är så lätt att se allt som man inte har istället för att se det som redan finns där. Allt för många gånger måste det hända något riktigt illa för att man ska inse det. Vi strävar efter något bättre, större, dyrare och snyggare nästan hela tiden. Tänk vad mycket energi vi ödslar på det. Trots att man verkligen borde vara nöjd med det man har så tror jag ändå vi behöver ha en strävan att förbättra vissa saker. Men då kanske fokus inte ska ligga på det materiella och ytliga utan på hur vi bemöter andra människor. Att vilja bli mer ödmjuk, givmild och kärleksfull känns väldigt mycket mer attraktivt.

Här kommer en låt till min älskling.

Jag har precis ätit lunch på Mellqvist med en gammal vän. Det var åtta år sedan vi sågs men kändes som igår. Tack kära Sanna. Du är så härlig. En timmes samtal om åren som gått och om livet som sådant. Dock alldeles för kort tid. Men nästa gång blir det längre. Fotot är från tidigare idag. Jag har min Missoniinspirerade klänning från Millers. Lång, tunn och helt enkelt underbar. Perfekt en het dag som denna!

Jag blir så trött på mig själv. Jag är nog veligast i världen ibland. Jag vill vara med sambon, jag vill träffa en väninna, jag vill vara ensam, jag vill åka till mamma på middag och jag vill bjuda hem folk på middag. Allt detta under samma kväll. Det går faktiskt inte. Jag är galet sällskapssjuk men ändå har jag ett stort behov av att bara vara själv. Vet inte riktigt hur det hänger ihop men för mig är det ofta ett dilemma. Det är som om jag mår bäst av att någon ibland bestämmer ÅT mig. Jag tror att många känner igen sig i det här. En sak som jag tror finns som orsak till detta är alla val vi fått under vår uppväxt. "Du kan bli vad du vill" Bara att välja av alla tiotusen alternativ på yrken och sysselsättningar. Inte konstigt att man blir velig. Jag kan bara tänka mig hur det är för de ungdomar som söker gymnasium idag, ett hav av alternativa inriktningar att välja mellan... Annat var det för hundra år sedan då hade man kanske bara ett eller två val. Men det behöver inte varit bättre för det.

Tänk att för första gången ha ett eget visitkort. Vuxet. Fast jag är ju vuxen. Har bara inte riktigt insett det. Nästa år fyller jag 30. Tänk när jag var 7, då hade jag fått för mig att man blev vuxen på högstadiet. Killarna körde ju moped och hade skägg förtusan.

Sitter på jobbet och bokar in, tar emot och behandlar mina inbokade patienter. Jag älskar service, skönhet och skapande, vilket gör mitt arbete perfekt för mig. Mina fina kollegor gör arbetet än mer givande. Tidigare arbetade jag på akuten. Det var otroligt lärorikt och spännande. Jag kände dock att skiftarbete inte var något för mig som är alldeles för kvällstrött och värderar helgerna så otroligt mycket. Jag hade även känslan av att arbetet "åt upp mig". Jag levde akuten. Men man vet aldrig, en dag kanske jag vill tillbaka. Men som det är nu så är det mitt nuvarande arbete jag brinner för.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite om mig själv. Jag är precis fyllda 29 år och bor i Stockholm. Jag arbetar som sjuksköterska på en medicinsk hudvårdsklinik i vasastan. Jag bor tillsammans med min käre sambo och mina två fluffgrisar (katter). Jag älskar att skapa och att ha vackra saker omkring mig. Skönhetsvård, foto, inredning, musik och kläder är det som i intresseväg förgyller min vardag. Närmast mitt hjärta ligger kärleken till min sambo, mina vänner och min familj.

I helgen var jag på ett fantastiskt bröllop. Hela dagen andades kärlek. Vackraste bruden Anna (min gamla kollega) var så lycklig. Det var svårt att inte falla in i egna bröllopstankar... Jag längtar men samtidigt känns det så stort. Får se när det blir av.

Detta är mitt absolut första inlägg någonsin. Jag har under flera år haft tanken att skaffa mig en egen blogg. Men tankar som "jag är för gammal" "vem kommer vilja läsa" och "vad är egentligen syftet" har satt stopp för att överhuvudtaget ta tag i detta. Var för några dagar sedan ute med mina fina X-kollegor och då (med deras påtryckningar) insåg jag att jag kanske borde göra detta ändå. Men spiken i kistan satte min kära kusin, som driver en framgångsrik blogg, när hon var här i förrgår. Sagt och gjort, det blev en blogg tillslut. Som mina vänner säger så har jag också alltid varit en "dagsboksskrivare och en envis hobbyfotograf" vilket jag även tror är en bidgagande faktor. Mitt syfte är inte att få en massa läsare utan det är ett behov av att få uttrycka mig i såväl skrift som i bilder.