sofiastaafsliv

Jag blir så trött på mig själv. Jag är nog veligast i världen ibland. Jag vill vara med sambon, jag vill träffa en väninna, jag vill vara ensam, jag vill åka till mamma på middag och jag vill bjuda hem folk på middag. Allt detta under samma kväll. Det går faktiskt inte. Jag är galet sällskapssjuk men ändå har jag ett stort behov av att bara vara själv. Vet inte riktigt hur det hänger ihop men för mig är det ofta ett dilemma. Det är som om jag mår bäst av att någon ibland bestämmer ÅT mig. Jag tror att många känner igen sig i det här. En sak som jag tror finns som orsak till detta är alla val vi fått under vår uppväxt. "Du kan bli vad du vill" Bara att välja av alla tiotusen alternativ på yrken och sysselsättningar. Inte konstigt att man blir velig. Jag kan bara tänka mig hur det är för de ungdomar som söker gymnasium idag, ett hav av alternativa inriktningar att välja mellan... Annat var det för hundra år sedan då hade man kanske bara ett eller två val. Men det behöver inte varit bättre för det.