Denna eviga väntan...

 
Idag är det 18 dagar kvar till det beräknade datumet. Jag misstänker starkt att den här lilla gossen kommer vänta på sig ett tag över denna dag. Men hoppet finns kvar. Hopp om att få träffa vår älskade. Hur ser han ut? hur är han?. Men det som jag handfast kan relatera till är HUR KOMMER JAG MÅ? Efter 8 snart 9 månaders fysiskt och mentalt illamående kan jag inte göra annat än att undra. Jag undrar även om jag alltid kommer må såhär. Vet snart inget annat. Försöker ägna mina dagar åt någon slags aktivitet, bakning, film, en kort promenad till affären typ. Orkar inte mer. Mina nära och kära får främst ta sig hit för att få träffa mig... Men så får det vara. Suck och stön iallafall. Johan stöttar mig massor och gör det mesta för mig vilket glädjer mig enormt. Nu ska jag ta dagens powenap.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0