sofiastaafsliv

 

Jag fullkomligt gråter av kärlek, lycka, oro och en oändlig tacksamhet. Är denna vackra varelse verkligen min? Så oförstörd, varm och mjuk. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna de här känslorna. Men som så många föräldrar beskrivit förut så, ja det är en total, galen förälskelse i det största måttet någonsin. Jag hoppas bara det här lilla undret är glad att ha mig som mamma. För jag känner mig hemskt liten jämfört men denna stjärna. Jag vill stanna tiden och vara kvar, föralltid... Kärlek