sofiastaafsliv

 

Inatt drömde jag (helt otroligt för första gången) om vår lilla bebis. Av någon hemsk anledning hade jag lagt honom för att sova i garderoben och sen varit borta en hel dag. Jag kommer sedan hem och har en sådan ångest att jag tror jag ska dö. Jag tror att jag ska hitta honom livlös där i garderoben. Men så ligger han där så otroligt söt och lugn. Jag tar upp honom och ger honom bröstet. Han äter duktigt men jag får hjälpa till en hel del. Han var så fin att mitt hjärta brast totalt. Jag kan nu ärligt säga att efter 8 månader i en ganska känslolös vilsenhet säga att jag längtar så otroligt mycket efter den här lilla skatten. Jag är helt rörd och galet kär. Tack för mig.