I'm back!
Hej på er!
Nu kände jag att det var dags igen för att väcka bloggen till liv. För nästan 1 år sedan gjorde jag mitt senaste inlägg. Så vad har då hänt sen sist... Julen kom, julen gick, nya året stod för dörren och i februari åkte vi med pappa, Ellie samt släkten till Thailand, Koh Chang. 2 veckor av bad och trevliga kvällar blev det. Pappa fyllde 60 och bjöd på hela kalaset. I slutet på resan började jag känna mig konstant illamående. Jag tänkte att det som för så många andra berodde på maten, klimatet, vattnet och värmen. Men ju längre tiden gick blev jag fundersam. KAN jag vara gravid? Nej det är omöjligt... Jag är äter ju ppiller för tusan. MEN det skadar ju inte att utesluta saken ändå. Sagt och gjort inne på ett thailändskt apotek köpte jag två olika grav-test. När vi kom till hotellrummet så gjorde jag testen direkt. Johan stod med mig och kollade på stickorna samtidigt som jag. Första testet 2 streck... Gahhhh!!! Andra testet likaså...gahhhh. Inte möjligt men jo jag var GRAVID!
Allt snurrade till det i vår tillvaro. Vi hade vår lägenhet ute till försäljning och vi letade efter en lägenhet närmare våra jobb på Kungsholmen. Men nu, med två barn, herregud. Vi vill ju bo i HUS!
Så när vi kom hem från Thaliand blev det en totalvändning och hemnets alla villor och radhus norrort låg osäkra för vår framfart. Efter ca 4 veckors idogt letande hittar jag ett gult hus i norra Täby, Täby Kyrkby. Aldrig varit där och vet inget om det. Men huset hade potential och låg inom vår budget. Jag kunde inte hålla mig utan tog bilen direkt till huset och kollade omgivningarna samt utsidan och trädgården.
Alltså som en DRÖM. Huset låg perfekt. Mittemot låg en skola och en kyrka. Samhället kändes som i en saga med en massa fina villor och bykänsla. Huset såg superfint ut och jag skymtade en vacker trädgård. Ca 2 veckor senare efter budgivning och annat var huset vårt. Vilken lycka och lättnad för oss.
Men den stora skuggan låg ändå över mig. Mitt hemska mående i graviditeten. Konstant illamående, dagliga kräkningar och en stor tung hopplöshet. Precis som med Leo, jag var tillbaka i helvetet.
Sommaren löpte på med husrenovering och inflytt till Täby. En ganska regnig och tråkig sommar för många men för oss och mig väldigt skönt då vi mest grejjade med huset. Leo växte bara mer och mer under sommaren. Talet, intellektet, kroppen, fysisken ja allt. Älskade Leo är så stor och fin nu. Vår underbara förståndige, charmiga, söta pojke. Ja hälften kunde vara nog.
Men iallafall har sommaren löpt på trots mitt vidriga mående och nu är det september och hösten nalkas. Leos lillebror (som UL verkade visa) har en beräknad födelse den 26/10. Leo var beräknad den 20/10. Men Leo kom 2 v tidigare (8/10) så jag hoppas och tror att även denna lilla kille kommer lite tidigare. Kanske 15/10? Ja vi får se helt enkelt. Nu är det inte bara illamåendet jag lider av utan en enorm svullen kropp, foglossning, ständiga sammandragningar, domningar i ben och händer, sura uppstötningar, sjukdomskänsla, någon ny bristning på magen och deppighet... Så dagarna räknas och jag bara längtar efter att få tillbaka mitt liv, min glädje, min kropp min fysik och min kraft. Om 2 månader är jag iaf där senast!!!
Tack vare att jag kan jobba hemifrån 4/5 dagar i veckan jobbar jag på 100% tills 30/9. Det känns kul då jag fortfarande är mycket pepp och har mycket att ge. Nu är det ca 2,5 v kvar på jobbet och sen blir det vila. Förhoppningsvis är det "bara" 2 v kvar tills bebisen kommer efter det. Håll tummarna!!
Den 29/9 har jag bokat tid hos Kira som jag gick till förra graviditeten med Leo. Akupunktur och massage för avslappning, mot illamående samt förlossningsförberedande. Det är mitt delmål 1 nu. Snart 2 v kvar dit och jag längtar som en tok! Kan det börja sätta igång bebis så vore det underbart!!!!
Ja det var lite från nu. Hörs vidare...
Kommentarer
Trackback
